Posts

Showing posts from 2017

Laga olika mat

Under julens buffébord kan man välja mat som man vill men nu börjar vardagen igen!
Nu är jag ensam med barnen under veckan och idag småstartade vi med makaroner och falukorv till lunch men på grund av Frejas magbesvär så ville neurologen att hon helst inte ska äta pasta eftersom det är förstoppande. Så nu börjar livet då vi lagar olika mat!
Jag kokade bulgur till Freja som jag blandade med väldigt lite fullkornspasta. Vi har bara fullkornspasta här hemma så det fick stora tjejerna, den pastan är dock inte tillräcklig för Frejas lilla mage! Jag åt också bulgur och pasta blandat i sympati för lilla Frejisen men det var helt okej.
Mjölk är också förstoppande så istället fick hon vatten med movicol i och vi får se hur vi kan lösa det sen när hon börjar förskolan igen!
Vi har köpt husk som vi ska byta ut lite välling mot men vi har inte riktigt börjat med det ännu! Om två veckor ska vi till Hab och då ska jag se till att vi får tid till dietist och sen också att vi får en rullator till he…

Cry on the inside like a winner

”There is something wrong”. Those thoughts, that sentense - nobody wants that.
In ”The other woman” when Kates world is falling apart Carly tells her to ”cry on the inside like a winner” - it’s sort of a funny scene but in truth that is what most of us do. We hide it, trying to hold it back, nobody wants to seeme that voulnerable or week.
But what about when your world truly crumbles? When you get a result you can do nothing about? When you are completly helpless? What then?
You can’t keep crying on the inside, you need an outlet! And you need tools for dealing with all those emotions. It’s so hard and it takes a lot of work to get out of that dark place - but in time you will heal some of those wounds and you will begin to function again.
I’ve realised that although I have come quite a bit on my journey back I have one huge issue, something I think I will have to live with for a very long time if not forever - acceptance! I can talk about Freja and her diagnosis outside myself but w…

The little tummy

So constipation seems to be a fairly big issue with PTHS kids and also for Freja!
Hers started right before summer, about 3 months before she turned 2 years. In the beginning we didn’t think much of it (we didn’t have the diagnosis either) and just gave her proon puré but at the end of summer that was insufficient.
Then we got a liquid medicine called Duphalac to give her every day but that is a laxative so the child neurologist didn’t think we should use that all the time. Better to focuse on fibers, so instead or as a main medicine we got Movicol (a powdery texture which is filled with fibers) that we can put in her food and then use Duphalac as a supplement when needed.
He also said we should see a dietist or nutricianist to learn what food worsens the constipation and which eases it. I think there is one connected to our Hab. so I will ask next time we are there. 
In Sweden we have a special formula for older kids that they often get before night time and Freja drinks that both m…

Spontanious mutation

Today we officially got Frejas diagnosis!
Since she is only the 15th known case in Sweden the child neurologist seemed releaved we had already seeked information on our own. We talkad about which of the symptoms Freja has especially her constopated stomace and her hand tics.
We were worried about the hereditary consequences for our big girls but neither me nor David are carriers so this is a spontanious mutation. So thats good news! However the neurologist said we should wait and see cause in 20 years that awnser might be different depending on the research done!
We got some new medicine for her tummy and he also told us that if her drewling gets worse there is help to be had! 
All in all it’s a positive thing to finally have the diagnosis! It’s positive for us personally and positive in what help we now can get. At the same time it doesn’t change anything that much - Freja is still Freja and what help she needs and will need is individual and the institution doesn’t seem to know muc…

Feeling less guilty

I must admit that getting the genetic diagnosis for Freja has relieved my guilty conscience.
I was the one that was pregnant, I was the one who cared for her in my belly all those months. What if I ate something wrong or bad? What if I did something that effected her in some way? It's been really hard carrying all this around and now I couldn't have prevented this! It's a big relief for my conscience, I feel lighter!
We did some tests in week 13 of the pregnancy, in Sweden it's called KUB-test, and choose not to go ahead with amniotic tests or testning the placenta since everything seemed good! And now we know that even IF we did they wouldn't have found her diagnosis with that test cause they would've only tested for the most common diseases.
That however is a bit scary too that everything seemed okay but then it turns out that she has a pretty severe disability.
Going through everything that happened during my pregnancy I did recall one ultrasound, I did man…

Kroppsarbete

Igår satte jag upp skjutdörrar på vår garderob - det har bara tagit 2 år! 😬
Nu gjorde jag det helt själv och det måste räknas som kroppsarbete för jag var helt slut i hela kroppen  efteråt! Helt färdig!
För det första var jag tvungen att anpassa allt lite eftersom det var precis att vi ens fick in garderoberna - vi fick såga av någon centimeter i sockeln så den är verkligen från golv till tak! 
Och jag måste ju erkänna att skjutdörrarna gick verkligen bara precis in - den ena skrapar lite i taket men öppnar man den många gånger så blir det väl till slut ett spår som den kan rulla i! 😂 Det var tungt och jobbigt men nu äntligen kan det sluta damma in på kläderna och det slipper se så stökigt ut!
Det blev dock väldigt vitt därinne så nästa projekt blir nog att skaffa lite tavlor.

Pitt-Hopkins syndrome: where to start?

Well since I'm gonna do these segments in English because of the rarity of the diagnosis I better start from the beginning.
In early january 2013 our identical twin girls were born in week 37. Since identical twins are a random and rare occurence we were knocked of our feet at the ultrasound in week 19. Twins? But the babies grew and they made it past new years and did great on Apgar at birth.
They did really well developing motorskills quickly and both crawled at 6 months and walked before they turned 1 year. They started talking early and they have always talked very clearly.
Right before they were turning 2 years we started process of having a sibling. On Christmas eve 2014 pregnancytest showed positive and we started the jurney of having a new baby in the house. The pregnancy came along nicely and a few days before estimated birthdate, in late august of 2015, our baby and the twins little sister was born with top scores on Apgar.
However she didn't cry when she was born a…

Freja är 1 på miljonen

Nja kanske inte 1:1 000 000 men ungefär 1-2:100 000. Jag hade sett fram emot att få diagnosen, att kunna gå med i en föräldraförening och prata med andra som har samma eller liknande upplevelser. Att kunna vara med på familjeträffar och bara slippa att vara "själva", att vara de ända som har det såhär. Men icke... Igår fick vi brev där bara vi föräldrar kallades till barnneurologen för att diskutera resultaten från blodproverna - vi har ju väntat i 9 månader på detta så det var ju ett Halleluja-moment. Men brevet var lite kryptiskt skrivet "diskutera resultaten och hur vi ska komma vidare"... hmm... För ett tag sedan så gick vi ju in och läste i hennes journal av någon anledning och fick då se vilken diagnos det lutade mot. Vi skannade internet för information och diagnosen verkade rätt även om såklart inte alla symptom stämde - vilket de sällan gör. Det fanns föräldraförening i Sverige och familjer med barn med samma diagnos i Skåne så det kändes ändå hoppfullt p…

Depression, utbränd & energitjuvar

Det är ingen bra kombination!
Det är svårt att förklara hur det är och hur det känns för den som aldrig varit med om det själv. Hur man mår när man sover hela dagarna i 3 månader i sträck. Hur hämtning och lämning på förskolan är det ända man mäktar med om dagarna om man ens egentligen mäktar med det. Hur energin man har om dagarna bara är en bråkdel av det man hade förr och hur det så lätt kan ta slut av energitjuvar istället för att den lilla energi man har ska läggas på barnen.
Nu har jag jobbat 50% i ca 3 veckor och för att vara helt ärlig så gick jag upp i tid för tidigt. Jag tänker att jag varken ska vara så trött eller så slutkörd när jag kommer hem. På grund av min diabetes äter jag lunch på jobbet innan jag åker hem så att det inte blir för sent så oftast har jag bara en timme hemma innan barnen ska hämtas. En timme för vila och återhämtning när man mår såhär är nog egentligen inte tillräckligt.
Har jag en riktigt bra dag eller barnen är lugna när vi kommer hem så kan jag mä…

Diabetesgalan

Det var en lärorik diabetesgala vilket var viktigt!
Att kunna symptomen för vår vanligaste folksjukdom borde vara givet men när jag själv fick diabetes kunde jag inget om det. Jag hade ingen i min direkta närhet med diabetes, bortsett från en farbror med diabetes typ 2, och jag var först i min släkt att få diabetes typ 1. Cirka 2 månader efter mig fick en av mina kusiner diabetes typ 1 och ytterligare några månader efter det insjuknade ett kusinbarn.
En annan bra grej som togs upp var hur man skulle göra om någon fick akut sockerfall - ge absolut INTE insulin!!! När detta händer måste blodsockret höjas och om personen i fråga är kontaktbar och kan svälja så är det bästa söt dricka eftersom dricka tas snabbare upp i blodet, är personen däremot avsvimmad så kan man lägga krossad druvsocker under tungan eller ta honung på tandköttet.
Mitt första riktigt låga bs med David var efter att vi varit i parken och tränat lite Aussie rules. Egentligen bara att sparka bollen till varandra men mot…

Diabeteshjältar

Diabetesgalan kommer att gå för första gången i år - på internationella diabetesdagen 14 november, TV3.
Läste lite snabbt om det och biljetterna hade tydligen tagit slut på nolltid och reservlistan är också full! Ja vad trodde dem? Diabetes är en folksjukdom och Sverige är nog fortfarande i topp 3 vad gäller antal diabetiker per hela befolkningen! Tror nästan alla känner en diabetiker vare sig de vet om det eller inte - vissa väljer fortfarande att dölja sin sjukdom.
De skulle också presentera diabeteshjältar - jag vet inte vad de behöver ha gjort för att bli diabeteshjälte men jag kommer fortfarande ihåg två hjältar vi träffade på IKEA i Malmö.
Vi hade gått runt på övervåningen och skulle gå till restaurangen när jag blev väldigt låg och David gick en bit framför och till slut så kunde jag inte se honom och tappade helt orienteringen och bara gick fram och tillbaka, runt och runt. Så från att ha varit vid barnavdelningen virrade jag tillbaka till sovavdelningen - som tur är så såg D…

Från #metoo till #ihave

Här kommer är säker vägvisare för rätt och fel beteende:

"Om någon gjorde såhär mot mina barn - hade jag tyckt att det var okej?"

Suck... 😡😣😩

#MeToo

Alltså detta är alla tjejer/kvinnors vardag! Skrämmande!

Som tonåring och ung vuxen har utekvällar nästan alltid innehållit samma inslag - föräldrar som påminner oss att hålla reda på varandra och alltid gå minst två och två, för er som alltid undrat så är det faktiskt en säkerhetsåtgärd att gå på toaletten tillsammans med sina tjejkompisar, någon blir alltid tafsad på av någon kille som tycker att det är ett okej beteende, vi går ofta hand i hand och vi går alltid hem tillsammans så att ingen blir våldtagen på vägen!

Du blir bedömd efter vad du har på dig - det kan till och med påverka hur en våldtäktsman blir dömd vilket är helt sinnessjukt! Jag ska kunna gå naken längs gatan utan att bli sexuellt trakasserad eller våldtagen! Det är min kropp, jag är ägaren och jag bestämmer!

Det är helt galet hur män kan tycka att det är okej att bara tafsa på en okänd/känd människa! Det är äckligt, fruktansvärt och helt respektlöst!

Att som man förstå att man som kvinna behöver oroa sig för att bli v…

Diagnosens var eller icke vara

Man ska inte läsa allt när man har ett barn under utredning - sätter griller i huvudet på en!

Vi har läst om en massa olika diagnoser men ingen har väl riktigt passat! Grejen är väl också att det finns en uppsjö ovanliga neurologiska sjukdomar där man måste dels uppfylla vissa biomedicinska markörer men även ha vissa andra egenskaper som ingår i diagnosen! Detta innebär att flera diagnoser kan nästan passa, men inte helt och hållet!

Igår gick vi in och läste i Frejas journaler och fick se vilken diagnos neurologen misstänker men även här skriver han att den inte riktigt stämmer in! Många barn med neurologiska diagnoser har dessutom epilepsi så detta ingår i de flesta neurodiagnoser - men Freja har ju inte epilepsi som tur är!

Men det var väldigt mycket som stämde in med denna diagnos så jag antar att blodproverna kommer vara den utlösande faktorn!

Så varför vill man ha en diagnos då? Jag tror att det mest är för att man vill veta vad man kommer kunna förvänta sig av Frejas utveckling…

Tresiba

Bytte långtidsverkande insulin från Lantus till Tresiba för typ en månad sedan!
Vilken förändring!!! Slipper mina superhöga morgonvärden, behöver bara ta en gång per dag, bs ligger lägre och jämnare och kan ta lägre doser av mitt snabbinsulin NovoRapid! Faktiskt en stor förändring för mig i mitt liv och för min diabetes! Mest är det de höga morgonvärdena som oroat mig!
Ska snart skicka in ett nytt HbA1c och hoppas på ett lysande resultat! 😊👍

Fuck depression

Det är svårt för mig att säga vad som är relaterat till depressionen mest eftersom jag valt att inte ens läsa om vad diagnosen kan innebära!
Som jag skrev i föregående inlägg så är jag inte den jag tidigare varit! Jag har kommit på att jag blivit väldigt självmedveten om allt jag säger och gör - jättejobbigt! Har väl mycket med självförtroendet att göra! Tänk att inte bara kunna vara! 🤔
Hade ju en period som man nästan kan beskriva med social fobi - jag ville absolut inte gå ut, jag ville inte träffa personer jag känner och ville inte träffa personer jag inte känner! Det var också jättejobbigt!
Tänk att depression kan göra så med en... och man har själv ingen kontroll!
På Twitter och Instagram har Talinda Bennington (Linkin Parks Chester Bennington änka) startat hashtagen #FuckDepression i förhoppning att fler ska få stöd och våga söka hjälp! Hon vill bryta stigmat kring psykiska sjukdomar! Chester dolde aldrig sin konstanta kamp mot depression och alla Linkin Parks låtar genomsyras…

Jag är någon annan

Träffade en av mina bästa kompisar igår som bor utomlands sedan flera år tillbaka!
Det är alltid lika kul att ses - tänk att vi har känt varandra hela livet, sedan blöjorna, och är fortfarande vänner. Mycket har hänt sedan sist vi sågs, för typ 1 år sedan, och vi konstaterade snabbt att vi är nya människor sedan dess!
Jag har börjat arbetsträna och flera gånger slås jag av tankarna att jag inte passar in. Även om vi har många nya på arbetsplatsen så känner ändå de flesta mig sedan innan men jag är inte den personen längre! Jag är inte så glad, inte så självsäker, inte så drivande, inte så ambitiös. Alla planer jag hade... de finns inte längre!
Frågan är om man kan bli sig själv igen? Eller mer lik sig själv igen? Eller är det här mitt nya själv och hur ska jag vänja mig vid det?

Rullstol

Vi har lämnat tillbaka hjälpmedelsvagnen eftersom den inte var rätt varken för Frejas eller våra behov!
Så då kommer vi till nästa fråga: ska Freja kanske ha rullstol? En rullstol hade fyllt många funktioner - Freja hade fått vara mer med utan "skyddet" av vagnen, den är lättare att rulla med ett växande barn och vi hade sluppit undrande blickar och frågor om varför Freja inte kan krypa/gå/prata osv.
Vi får se hur det känns när vi får testa en!

Hope you found peace Chester ❤️

Linkin Park... har faktiskt haft en rätt stor plats i mitt liv!
Jag kan fortfarande köra igenom alla plattor och bara gå in i musiken! Hybrid Theory kom ju mitt i ens egna jobbiga tonårstid och ibland kunde jag bara skruva upp volymen så man själv slapp skrika ut sin frustration över... ja allt egentligen!
Så otroligt tragiskt och sorgligt att Chester Bennington inte såg någon annan utväg - det ska inte behöva vara så!
Lite ledsen i ögat och LP går i loop på Spotify!

Möten på Hab tar på krafterna

Idag hade vi tid hos psykologen på Hab!
Vi hade vid föregående träff bestämt teman för mötena och idag var det "när jag tänker på mitt barns framtid så..."! Det är så tungt! Även när man träffar sjukgymnasten och logopeden så blir det tungt - tror bara jag kommit därifrån en gång utan att vara nedstämd!
Sociala media i all ära men när man ser en massa inlägg från personer som väntar sitt tredje barn och man minns sin egna förväntan och hur skön ovetskapen var de där första 6 månaderna av Frejas liv innan vi började fundera över om något var fel - ibland vill man bara tillbaka dit!
Idag har Freja nog mycket hjälp av sin härliga personlighet, hon verkligen söker ögonkontakt och är för det mesta världens gladaste barn och det är svårt att motstå henne även om man inte känner henne! Hon har fått mer temperament och är inte särskilt nöjd med att jag inte kan lyfta henne just nu - 1,5 vecka till får jag bara lyfta 2-3 kilo!
Freja blir snart 2 år och vi vet fortfarande inte vad de…

Ingen bra dag

Den här dagen har börjat sjukt dåligt!
Det är längesen jag sovit så dåligt som inatt för det första! Vaknade kl 4 och hade sen jättesvårt att somna om och Freja vaknade vid 5 och kunde inte somna om hon heller trots att hon var supertrött stackaren - vi lider kanske av samma!?
Hela natten har jag egentligen vaknat till då och då - jättejobbigt! Hade ju svårt att somna från början också! Jag behöver sova mer men kroppen känns jättejobbig! Det kliar under förbanden och klamrarna/agrafferna drar i skinnet... usch och fy och stackars mig 😂😂😂

Operation done

Operationen är över och nu kan jag förhoppningsvis lägga det bakom mig!
En titthålsoperation är mindre invasiv men den jäkla gasen de blåser in i kroppen för att kunna operera gör det hela hemskt! Det hade faktiskt inte varit så farligt annars för jag har inte särskilt ont i magen dock kliar förbanden men gasen som försöker gå igenom kroppen är nästan outhärdlig!
Det gör ont att ta djupa andetag, att rapa, att hosta, att nysa, alla lägesändringar (liggande till sittande, sittande till stående osv). Igår morse var det riktigt illa när jag vaknade utan smärtstillande i kroppen - usch... Smärtlindringen måste funka annars funkar ju ingenting!
Men det blir ju bättre och bättre för varje dag! 👍

Operation nästa...

... nu gör jag ett sånt jobbigt inlägg där jag inte berättar riktigt allt men det kommer väl bli okej!
Som om vi inte hade nog huvudbry så måste jag nu göra en titthålsoperation förhoppningsvis i nästa vecka så jag kan lägga det bakom mig! Går allt bra och de är nöjda med mitt bs efter så får jag åka hem på kvällen!
Men sen tar det lite tid att läka och helst ska jag inte bära Freja så mycket så vi får se hur det ska gå! Vi har börjat träna och äta mer regelbundet och nyttigare men eftersom jag inte är i så god form så blir jag ändå orolig för infektioner! 😕
I alla fall sa läkaren att jag borde kunna träna igen efter 2 veckor - sköterskan sa 4 veckor så jag får väl känna efter lite själv! Men jag ska i alla fall vara uppe och gå mycket så det ska jag väl mäkta med - det var ju samma sak efter kejsarsnittet och då var jag ju uppe och gick trots att jag hade ont, smärta kan jag leva med!
Idag hade vi i alla fall samtal med läkare, sjuksköterska och narkos inför operationen samt att ja…

Den blinde leder... den blinde...

Jag ville inte riktigt tro att Freja ser så dåligt som vi fick besked om men tydligen så gör hon det!
Det är inte lätt att vara lilla Freja men vi är otroligt tacksamma för hennes glada och tåliga humör när hon får vara med om så mycket! Igår provade vi ut glasögon och det kommer ju bli intressant hur det ska gå med det! Optikern sa att när barn ser så dåligt som Freja så brukar det oftast gå lite bättre så vi får hoppas på det!
Så nu blir vi två glasögonormar i familjen 🤓🤓 Jag fick ju inte glasögon förrän jag var 14 år och då hade jag -0,75 på båda ögonen. Freja startar med dubbelt så dålig (säger man så?) syn som jag har idag! 😖 Stackars liten... Positivt är väl att de inte verkar ha hittat något annat fel på hennes ögon!

Det kommer nog bli en helt ny värld som öppnar sig för henne - hoppas hon tycker om den!

Supporterklubben

Tänkte berätta om supporterklubben vi har här hemma!
Att ha tvillingar är minst sagt utmanande, även nu när de är så stora att vi kan prata ordentligt med varandra och förstår varandra! Det är fortfarande två små barn som går igenom utvecklingsstadier ungefär samtidigt!
De är himla goa tjejer som älskar sin familj och sin utökade familj, våra vänner och deras egna vänner. En dag när vi gick hem från dagis utbrister Klara plötsligt: "wow mamma vilken fin jacka du har"! "Oj tack stumpan" säger jag lite förvånat eftersom det är samma jacka jag haft hela hösten och vintern! 😊
Mina föräldrar är på besök och pappa har på sig en stickad kofta. "Morfar vad är det du har på dig?" "Det är min kofta" "Åh vad fin den är"
Barnen har varit hos faster och kusin en helg och kommer hem "Lagar du mat mamma" "Ja" "Shit vad nice" (kusinen är pre-tonåring)
Detta är alltså supporterklubben som vi har här hemma! Totalt oblyga …

En strimma ljus i mörkret

Asså ibland är allt bara blä...
Lite medvind hade ju inte skadat... inte alls faktiskt så blås hitåt! 😭😭😭 Idag har varit en sån skitdag med fler dåliga nyheter (inte gällande Freja)! Allt blir bara så himla tungt - hur ska man orka med?
Världens bästa sambo hittade dock en strimma ljus! Jag har skrivit tidigare om en metod att bota diabetes typ 1 som tagits fram i USA som de nu ville skulle replikeras på andra platser för att säkerställa resultatet och metoden! Nu har första Europeiska diabetikern botats med metoden!!!
http://www.prnewswire.com/news-releases/first-type-1-diabetes-patient-in-europe-is-free-from-insulin-therapy-after-undergoing-diabetes-research-institutes-biohub-transplant-technique-300282581.html
Vågar man hoppas? Tänk om det faktiskt skulle innebära att jag kan bli botad om några år! Vilken grej... vilken fantastisk grej! Nobelpriset nästa!
Jag har alltid tänkt att det skulle komma ett botemedel men samtidigt accepterat att jag kommer få leva med min diabetes hela…

MR + Neurologen = okul

Pust... I förra veckan gjorde Freja sin Magnetröntgen som vi väntat på sen i höstas. Själva undersökningen blev väldigt odramatisk eftersom Freja (bortsett från utvecklingsstörningen) är världens bästa bebis. Vi hade varit uppe på natten och gett henne välling eftersom hon inte fick äta något 6 timmar innan undersökningen. Vi hade köpt klar äppeljuice som hon kunde dricka fram till 2 timmar innan undersökningen men mot slutet innan hon somnade var hon rätt kinkig. Hon fick ett magiskt nässpray som hon somnade av, lite lättare sövning där man kunde väcka henne genom att störa henne. För Freja som i vanliga fall är lättväckt och som brukar sova vid den tiden somnade hon snabbt och sov snart som en sten. Hon vaknade inte ens när David lyfte över henne till röntgenbritsen inne i förrummet till magnetkameran. Det var nu det brast för mig. Där ligger mitt lilla barn helt utslagen, trots att hon inte fått den riktiga narkosen än, med huvudet i en slags skål i ett rum fullt med slangar och m…

Håll i dig!

Igår hände det något igen! 😍
Alla barnen fick bada och då brukar vi alltid ta upp Freja först! Vi duschade av henne och tog upp henne och tog på lilla morgonrocken och så satt jag på golvet med henne medan stora tjejerna fortsatte bada!
Och så tar hon sats och reser sig upp medan jag håller i henne och så stapplar hon fram mot badkaret och tar tag i kanten och tar de sista stegen helt själv utan att jag höll henne! Hon kunde stå helt själv och hålla sig en liten stund men så helt plötsligt så släpper hon så det gäller att vara med! Men wow... vilken känsla att få se henne göra så!
Vi försöker ställa henne mot möbler och visa henne att hon ska hålla i sig men detta var första gången hon gjorde det och hon gjorde det helt av egen vilja! 😍❤️😘
Hon älskar sina storasystrar och älskar att bada så det var perfekta motivationen! 😉👍😊 Balansen är fortfarande usel och likaså precisionen och koordinationen men det går ändå framåt! Vi har fått specialgåstol till dagis och väntar på att få e…

Sjukstuga pågår

Frejas första riktiga vecka på förskolan och då kom febern krypandes!
Först Stella och sen när hon blev frisk så fick Klara och sen när Klara blev frisk så fick Freja och Stella fick sin andra omgång och nu har nog alla barnen haft tre omgångar feber med en feberfri dag emellan... pust!
Freja och Klara hade feber imorse så nu kommer vi nog inte kunna gå på Frejas inplanerade magnetröntgen på tisdag! Även om jag är orolig för vad den ska visa så har vi väntat länge på den så det känns lite jobbigt att den förmodligen kommer skjutas fram! Jag har ju försökt förbereda mig!
Solstrålen Freja såg så butter ut imorse, väldigt ovant för oss, men efter febernedsättande och en omgång sömn så var hon tillbaka till sitt glada jag igen! Klara somnade nog också om en stund efter frukost för hon sa att hon skulle vila och försvann in på sitt rum och kom inte ut förrän Stella hämtade henne och det var nog så att Stella väckte henne! 😊
Sjukstugan fortsätter...

Sänkt HbA1c

Det var längesen jag lämnade in ett HbA1c! Nu när jag var hos läkaren så fick jag lämna ett och sen jag fick min Freestyle Libre så har jag faktiskt sänkt mitt HbA1c, inte med mycket, men från 55 till 52 i alla fall. Det kändes ändå bra för eftersom jag mått/mår så dåligt så har jag haft dålig koll på mitt bs tycker jag själv. Jag har ju gått upp i vikt också och det påverkar ju också blodsockret så jag måste verkligen ta tag i det! Det är bara så svårt att motivera sig själv! ;P

Det drar ihop sig

På tisdag börjar Frejas inskolning! 😖
Vi har hunnit med julen, nyår och 4-årsdag och kalas för tvillingarna men nu drar det ihop sig! Egentligen är det inte bara att Freja ska börja förskolan som tynger mig utan det är bara... ALLT! 
Redan i höstas kände jag att jag nog kört slut på mig själv och nu vet jag knappt hur jag ska samla mig för att klara mig igenom inskolningen! Jag orkar knappt gå upp på morgnarna så jag vet inte riktigt hur det ska gå det här! Pust...
Nytt år men har inte orkat ta nya tag! Mår dåligt och är ledsen hela tiden, diabetesen mår dåligt, vikten mår sämre, pallar inget och orkar inget! Hur blev det såhär? Och när kan man komma upp för luft eller i alla fall se ljuset i tunneln? Det är bara tungt...