Depression, utbränd & energitjuvar

Det är ingen bra kombination!

Det är svårt att förklara hur det är och hur det känns för den som aldrig varit med om det själv. Hur man mår när man sover hela dagarna i 3 månader i sträck. Hur hämtning och lämning på förskolan är det ända man mäktar med om dagarna om man ens egentligen mäktar med det. Hur energin man har om dagarna bara är en bråkdel av det man hade förr och hur det så lätt kan ta slut av energitjuvar istället för att den lilla energi man har ska läggas på barnen.

Nu har jag jobbat 50% i ca 3 veckor och för att vara helt ärlig så gick jag upp i tid för tidigt. Jag tänker att jag varken ska vara så trött eller så slutkörd när jag kommer hem. På grund av min diabetes äter jag lunch på jobbet innan jag åker hem så att det inte blir för sent så oftast har jag bara en timme hemma innan barnen ska hämtas. En timme för vila och återhämtning när man mår såhär är nog egentligen inte tillräckligt.

Har jag en riktigt bra dag eller barnen är lugna när vi kommer hem så kan jag mäkta med att laga kvällsmat och då kan jag må lite bättre över mig själv.

Hur förklarar man att huvudet inte längre fungerar som det ska? Att koncentrationen oftast inte håller för aktiviteter som varar längre än 30 minuter? Jag undviker att göra aktiviteter som kräver koncentration i mer än 30 minuter eftersom huvudet inte klarar av det - och när ska det bli som vanligt då? Ingen som vet...

Nu när jag äntligen mår bättre så stöter jag ändå på energitjuvar som inte förstår. De kräver, ber om, vill ändra/byta och de väljer att gå på mig som redan mår dåligt, som redan har ont om energi för de som jag vill lägga min energi på. De stjäl energi från min tid med min familj!

Det är dags att rensa bort alla energitjuvar - ni får stjäla från någon annan!