Thai-mat & diabetes

Vi flyttade lite utanför stan typ en månad innan tvillingarna föddes! Vi hade ovärderlig hjälp av främst Davids lagkamrater men såklart även familj och vänner! Det var minst 10 pers som hela tiden bar lådor och möbler antingen vid lägenheten eller huset! Det gick fantastiskt smidigt och vi var så oerhört tacksamma!

Vi trivs i huset och i det lilla samhället men ibland saknar man närheten till... ja ALLT egentligen! Vi hade mataffärer, klädaffärer, restauranger, gatukök, gym och videobutik inom 5 minuters gångväg! Nu har vi en (liten och lite dåligt sorterad) ICA-butik, en frisör (som ser ut som om den fastnat i 80-talet), ett bageri/café (som inte bakar något själva), ett stammishak (med dekor som en skolmatsal), en pizzeria (som ligger på bottenvåningen i en ombyggd villa) och slutligen en kombinerad florist med nagelbyggnad (helt logisk kombination!!)! Vi saknar desperat ett gym och en videobutik! Egentligen kanske också ett gatukök där man kan ta något snabbt de dagar det behövs!

Thai-mat är en annan sak som man saknar när man inte bor i stan! Närmaste ligger en 30 minuters promenad bort i utkanten av stan! Men nu när jag börjat jobba igen så kommer ju allt närmare! Idag var jag och lunchade med en kompis - thai-mat såklart! Shiiit vad gott... mums mums...

Thai-mat och diabetes går egentligen inte riktigt ihop - det är mest riset som förstör! Vi har aldrig ris hemma utan har bytt ut det mot bulgur som är mycket bättre kompis med diabetesen! Favorit-bulgur är DuVe:s Grov Bulgur i grön påse! Den är god utan att vara för "knaprig" - ett tips är att salta och peppra vattnet och man kan med fördel hälla i lite buljong för det blir supergott! Men när man nu äter thai ute så blir det ju ris till men oftast brukar jag lämna 1/3 kvar på tallriken! Problemet med vitt ris (tror det är Basmati som används) är att det är riktigt snabba kolhydrater och blodsockret åker snabbt upp och snabbt ner och det blir svårt att beräkna insulindosen!

Jag brukar ta lite mer insulin än vanligt och sen ha koll på bs så att det inte stannar uppe för länge eller dimper ner alldeles för fort! Det är alltid en avvägning! Man blir såklart bättre ju längre man haft diabetesen men ibland kan det ändå vara svårt!