Diabetes-Johanna

Actually we are very lucky! We have 3 wonderful children, and when it comes to Freja it could have been so much worse. We didn't suspect anything was different until she was 6 months, and even though the investigation took 2 years, and no lie it was hard on us both, she is still developing and still going forward but it is a looong process. Soon after she turned 2 years she stood up in her bed for the first time and since then she has been practicing standing up and taking a couple of steps into our arms. But it wasn't until after New Years that she actually could stand by herself for several seconds, and that you could see and feel her finding that important stability - and she is 3,5 years now. We are hoping that it will happen now - she will walk. Could it really happen? We are also lucky having our twin girls - Frejas big sisters. They are so cute and both have different personalities and character, and they love each other and their baby sister so much. It'

Ja då var det dags för ett nytt år och det ska bli spännande att se vad 2019 har att komma med! David tycker att 2018 var året då det vände för oss - vi har ju haft mycket med allt kring Freja och min sjukskrivning. Ja för min egen del är jag tillbaka i arbetet med full kraft vilket definitivt är positivt - man mår bättre med social gemenskap! Min diabetes är mycket bättre efter ändrad kost och träning. Men det största är väl att jag är jag igen! Ett tag trodde jag aldrig att jag skulle bli mig själv igen - min psykiska ohälsa hade tagit över mig helt med depression, utbrändhet och ångest! Men sakta men säkert har jag kommit tillbaka upp till ytan och nu kan jag andas fritt igen! Jag har tur som har mina nära som stöttat men framförallt att jag har David som fått dra det största lasset i min mentala frånvaro! Jag sa flera gånger till honom att jag aldrig kommer att bli mig själv igen men jag fanns ju kvar långt därinne! Många säger att man blir starkare men jag tro