Svårt med nattningen!

Vi har jobbat mycket med barnens sömn under deras första år och det betalade sig i början av detta året när vi började lägga dem i sina sängar och sen kunde gå ut direkt utan gnäll eller protester!

Det var jobbigt förra hösten när vi fick lägga oss på madrassen mellan barnens sängar och ligga där tills de somnade! Ibland gick det på 5-10 minuter men ofta tog det mer än en halvtimma och det hände ju mer än en gång att man somnade själv därinne - den trötta småbarnsföräldern liksom!

Men jag tror att vårt kämpande med det under så pass lång tid, från de var 8 månader till de var 14 månader, gjorde barnen säkra på att vi alltid fanns där och gjorde så att de snabbt kunde somna när vi lade dem för natten och så kunde vi gå ut direkt utan att de blev ledsna eller arga!

Men nu har det hänt något! Först och främst blir Stella ledsen när vi går ut ur deras rum, det har ju knappt hänt innan! Så efter en liten stund får vi gå in igen och stryka henne över ryggen! Det har hänt relativt ofta tidigare att någon vaknar 1-2 timmar efter nattningen men det brukar vara relativt lätt att få dem att somna om då! Nu vaknar, som jag tidigare nämnt, Stella i rena förskräckelsen och detta brukar väcka Klara som då, väldigt medvetet, vill ha rättvisa! Alltså ifall man tar upp Stella så måste man ta upp Klara också, ifall man lägger sig bredvid Stella på madrassen så måste den andre föräldern komma också för "Mamma/Pappa komma mig"!

Rubbade rutiner funkar ju ett tag men det börjar tära på oss lite nu! Vi är trötta redan som det är och det blir jobbigare när man inte får sova! Dessutom har jag kommit på att jag går upp nästan en timme innan David men vi lägger oss samtidigt så inte så konstigt att jag alltid är trött! Det är ju dessutom jag som har mest sömnbehov! ;)

Jaja... vi hoppas att det rättar till sig snart både för vår och barnens skull! De är ju så trötta på morgonen sen, vilket såklart inte är så konstigt när de varit uppe på natten! Stackars små pluttar!

Igår hälsade min kompis Helena på och såhär har nog barnen aldrig hållit på när någon kommit! Hon fick kramar av båda när hon kom och sen började de tjata "Hlena leka", "Hlena *något ingen förstår* där" och så vidare! De skulle sitta i hennes knä och hon skulle läsa för dem och hon skulle vara med och leka lego (duplo) - Stella sjöng sin "leka lego"-trudelutt! Helena gick hem precis när vi skulle natta barnen och när man står vid dörren kan man se in i barnens rum och där sprang Klara fram och tillbaka och varje gång hon dök upp i dörröppningen så utbrast hon "hejdå Hlena"! Haha... goa ungar! :D