Internationella Diabetesdagen

Såhär tre dagar efter Chokladens dag är det dags för Internationella Diabetesdagen!

Tidigare i höst passerade jag tidsgränsen för 11 år som diabetiker! Shit vad tiden har gått! Jag kommer ju ihåg hela processen och sen flytten till eget boende en månad efter diagnos - men det har nog hjälpt mig mest för då tvingades jag ju att ta hand om mig själv och lära mig leva med diabetesen!

Mina kollegor är så goa och säger "Grattis" till mig! Hahaha... Jag är ju väldigt öppen med min diabetes och har inga problem med att folk vet att jag har diabetes! Jag är ju inte borta från mitt arbete mer på grund av det och det påverkar ju inte min arbetsförmåga så det är ju inget konstigt!

Men ibland är ju diabetesen ingen kompis och då är det tufft! För det mesta flyter ju allt på även om det är lite jobbigare nu när man är småbarnsförälder! Jag glömmer ibland att ta min spruta efter maten för just då händer det såklart något, jag glömmer att testa mitt bs rätt ofta och går mer på känslan av att det är lågt eller högt osv!

Det bästa och svåraste när man får diabetes är att acceptera att man ska ha det hela livet! Ta sprutor eller ha pump hela livet, testa sitt bs hela livet, gå på ögonbottenfotografering var och vartannat år hela livet, ta årsprover varje år hela livet, hämta ut stora matkassen med insulin och hjälpmedel på apoteket hela livet osv! Man kan knappt ta en livförsäkring, man måste ha speciella intyg för att ta och behålla sitt körkort, man kan inte jobba med precis vad som, man kan knappt träna vad man vill osv!

Ibland är livet bara bra orättvist och det är det man måste acceptera och istället bli kompis med sin diabetes för den kommer att vara en vän (eller ovän) för livet! Imorgon kommer det att finnas gratis föreläsningar om diabetes vid Malmö Börshus mellan 10.30-16.00 med fri entré! Min läkare kommer bland andra att föreläsa! ;)