Frågestund del 2
Kan du berätta om när du fick diabetes lite närmare?
Jag fick diabetes samma år som jag hade fyllt 20 år. Sedan april det året hade jag förlorat 11 kilo i vikt helt oförklarligt och när jag sökte vård i ett annat ärende så valde personalen att ta ett prov på mig som då visade på socker. Dagen efter fick jag komma tillbaka igen för de ville se så att det verkligen stämde och så att det inte var allt skit jag stoppat i mig - men det var samma resultat dagen efter. På onsdagen fick jag göra ett fasteblodprov på morgonen innan jag begav mig till jobbet och det visade ju såklart också på att jag hade socker i blodet. På torsdagen hade det bokats in en tid hos min vårdcentral och jag blev skickad direkt till akuten från det besöket då deras bs-mätare inte ens hade kapacitet att mäta mitt blodsocker.
Jag blev sittande några timmar på akuten innan jag blev intagen på ett rum. Där skulle diverse blodprov tas och jag är ju inte speciellt svårstucken men den sjuksköterskan hade stora problem så det hela slutade med att jag hade plåster lite överallt där de stuckit mig fel! Med en droppmajor fick jag traska upp till medicinavdelningen och bli inlagd - det var först nu jag började tycka att det ar jobbigt för jag hade aldrig varit inlagd tidigare... har knappt behövt sjukvård i hela mitt liv och helt plötsligt blev det så mycket på en gång. Först hamnade jag i ett rum med tre äldre damer och min mamma blev helt förstörd för nu betraktades jag som vuxen - man är alltid ett barn i sina föräldrars ögon. Men jag blev faktiskt flyttad till Nalle Puh's rum på barnavdelningen så där låg jag över helgen och blev utskriven vid lunch på måndagen - utan att ha fått träffa diabetessköterskan, utan att ha fått bs-mätare eller tillbehör till den, utan att ha fått kanyler utskrivet. När jag påpekade detta för personalen på avdelningen så drog en av dem ut en låta i medicinvagnen och så "Amen du kan ju ta lite kanyler här och så kan du kanske låna en blodsockermätare". Hmm kanske inte det bästa bemötandet!
Men vi satt kvar på avdelningen och vid 16-tiden ringde diabetessköterskan och bad dem att skicka ner oss - då visade det sig att hon inte ens fått veta att jag legat på avdelningen som nydiagnostiserad! Suck... Men hon fixade snabbt recept på allt som jag saknade och gav mig tider för återbesök till henne, läkare och dietist. Men 1 månad senare flyttade jag till Malmö och bytte direkt till deras diabetesavdelning och är så supernöjd med all personal jag har haft där!
Hur tacklar du fördomar?
Jag har nog släppt min irritation över kommentarer som "då får du inte äta något godis". Såna kommentarer irriterade mig jättemycket i början och jag kända att alla dömde mig ifall jag skulle stoppa i mig något onyttigt, men idag sägen jag bara att det är därför snabbinsulinet är så bra! Haha... Idag irriterar jag mig mycket på alla dieter som kommer och hur dessa ofta presenteras som ett botemedel för diabetes. Man kan inte bota diabetes och jag tycker att det är farligt att presentera tex LCHF som ett botemedel. De här personerna har ju dessutom ingen tillräcklig kunskap om diabetes och vet inte att det finns flera olika sorter eller vad som karaktäriserar dessa olika typer av diabetes. Jag kan bara bli så mörkrädd för tänk om de får tag på en nydiagnostiserad typ 1 diabetiker och presenterar LCHF som ett bot på denna nya sjukdom som individen såklart inte vill ha - är man inte lockad att nappa då? Och kan det inte gå fruktansvärt fel då? Jag försöker informera så mycket jag kan och försöka få dessa personer att tänka efter lite - oftast går det tyvärr inget vidare men jag kan ju inget annat göra! Tror inte att man kan anmäla dem!? Eller kan man kanske det?
Positivt/negativt med diabetes?
Positivt med min sjukdom - jag har lärt känna min kropp bättre och jag har fått en fantastisk läkare som hjälper mig att hålla en positiv bild trots diabetesen. Han brukar säga att diabetes är en bristsjukdom, brist på insulin, och att när jag tar mitt insulin så har jag inte bristen längre. Det är ju inte så enkelt för man kan ju få bs-fall och annan påverkan som har med diabetesen att göra men jag behöver inte se mig som en sjukling.
Negativt med min sjukdom - det finns mycket jobbigt med diabetes tycker jag ändå. Det var jobbigt att vara gravid och ha diabetes, det var jobbigt att ha barn och diabetes för barnen kommer alltid först och då blir diabetesen och en själv i längden lidande, det är jobbigt att behöva anpassa sig till diabetesen så som man ibland måste göra. Det är lite jobbigt att veta att man ska ha det såhär hela livet - därav vikten att inte låta diabetesen få övertaget!
Jag fick diabetes samma år som jag hade fyllt 20 år. Sedan april det året hade jag förlorat 11 kilo i vikt helt oförklarligt och när jag sökte vård i ett annat ärende så valde personalen att ta ett prov på mig som då visade på socker. Dagen efter fick jag komma tillbaka igen för de ville se så att det verkligen stämde och så att det inte var allt skit jag stoppat i mig - men det var samma resultat dagen efter. På onsdagen fick jag göra ett fasteblodprov på morgonen innan jag begav mig till jobbet och det visade ju såklart också på att jag hade socker i blodet. På torsdagen hade det bokats in en tid hos min vårdcentral och jag blev skickad direkt till akuten från det besöket då deras bs-mätare inte ens hade kapacitet att mäta mitt blodsocker.
Jag blev sittande några timmar på akuten innan jag blev intagen på ett rum. Där skulle diverse blodprov tas och jag är ju inte speciellt svårstucken men den sjuksköterskan hade stora problem så det hela slutade med att jag hade plåster lite överallt där de stuckit mig fel! Med en droppmajor fick jag traska upp till medicinavdelningen och bli inlagd - det var först nu jag började tycka att det ar jobbigt för jag hade aldrig varit inlagd tidigare... har knappt behövt sjukvård i hela mitt liv och helt plötsligt blev det så mycket på en gång. Först hamnade jag i ett rum med tre äldre damer och min mamma blev helt förstörd för nu betraktades jag som vuxen - man är alltid ett barn i sina föräldrars ögon. Men jag blev faktiskt flyttad till Nalle Puh's rum på barnavdelningen så där låg jag över helgen och blev utskriven vid lunch på måndagen - utan att ha fått träffa diabetessköterskan, utan att ha fått bs-mätare eller tillbehör till den, utan att ha fått kanyler utskrivet. När jag påpekade detta för personalen på avdelningen så drog en av dem ut en låta i medicinvagnen och så "Amen du kan ju ta lite kanyler här och så kan du kanske låna en blodsockermätare". Hmm kanske inte det bästa bemötandet!
Men vi satt kvar på avdelningen och vid 16-tiden ringde diabetessköterskan och bad dem att skicka ner oss - då visade det sig att hon inte ens fått veta att jag legat på avdelningen som nydiagnostiserad! Suck... Men hon fixade snabbt recept på allt som jag saknade och gav mig tider för återbesök till henne, läkare och dietist. Men 1 månad senare flyttade jag till Malmö och bytte direkt till deras diabetesavdelning och är så supernöjd med all personal jag har haft där!
Hur tacklar du fördomar?
Jag har nog släppt min irritation över kommentarer som "då får du inte äta något godis". Såna kommentarer irriterade mig jättemycket i början och jag kända att alla dömde mig ifall jag skulle stoppa i mig något onyttigt, men idag sägen jag bara att det är därför snabbinsulinet är så bra! Haha... Idag irriterar jag mig mycket på alla dieter som kommer och hur dessa ofta presenteras som ett botemedel för diabetes. Man kan inte bota diabetes och jag tycker att det är farligt att presentera tex LCHF som ett botemedel. De här personerna har ju dessutom ingen tillräcklig kunskap om diabetes och vet inte att det finns flera olika sorter eller vad som karaktäriserar dessa olika typer av diabetes. Jag kan bara bli så mörkrädd för tänk om de får tag på en nydiagnostiserad typ 1 diabetiker och presenterar LCHF som ett bot på denna nya sjukdom som individen såklart inte vill ha - är man inte lockad att nappa då? Och kan det inte gå fruktansvärt fel då? Jag försöker informera så mycket jag kan och försöka få dessa personer att tänka efter lite - oftast går det tyvärr inget vidare men jag kan ju inget annat göra! Tror inte att man kan anmäla dem!? Eller kan man kanske det?
Positivt/negativt med diabetes?
Positivt med min sjukdom - jag har lärt känna min kropp bättre och jag har fått en fantastisk läkare som hjälper mig att hålla en positiv bild trots diabetesen. Han brukar säga att diabetes är en bristsjukdom, brist på insulin, och att när jag tar mitt insulin så har jag inte bristen längre. Det är ju inte så enkelt för man kan ju få bs-fall och annan påverkan som har med diabetesen att göra men jag behöver inte se mig som en sjukling.
Negativt med min sjukdom - det finns mycket jobbigt med diabetes tycker jag ändå. Det var jobbigt att vara gravid och ha diabetes, det var jobbigt att ha barn och diabetes för barnen kommer alltid först och då blir diabetesen och en själv i längden lidande, det är jobbigt att behöva anpassa sig till diabetesen så som man ibland måste göra. Det är lite jobbigt att veta att man ska ha det såhär hela livet - därav vikten att inte låta diabetesen få övertaget!
Comments
Post a Comment