Unt so weiter...

Förra inlägget är skrivet i etapper och då känslorna varit överallt - så tänker neutralisera det med lite mer kontrollerat innehåll!

Vi känner ingen i samma eller liknande situation som oss - det var samma sak när vi fick tvillingar - inte för att man önskar någon det här läget men det hade varit skönt att ha någon att prata med som faktiskt förstår, någon man kan bolla med och utbyta råd med! 

Vi trodde att Barnspecialisterna, som sköter utredningen, också skulle sköta behandlingen men de utreder endast och remitterar vidare vid behov. Jag har hört talas om Barnhabiliteringen men visste inte exakt vad de gjorde! 

"Målgrupp

Vi på Barn- och ungdomshabiliteringen vänder oss till dig som är under 18 år och har en varaktig funktionsnedsättning. Funktionsnedsättningen kan bero på rörelsehinder, autismspektrumtillstånd eller utvecklingsstörning.

 

Även din familj är välkommen till oss och vi ser till hela familjens behov när vi planerar habiliteringen.

 

Verksamhet

Hos oss möter du personal som kan göra bedömningar, ge råd, stöd, utbildning och behandling."

Det är jobbigt att falla mellan stolarna för att man saknar diagnos - det kan ju vara flera års väntan! Det är jobbigt att behöva fajtas för rättigheter och behov som borde vara självklara! Man vill ju bara att ens barn ska ha de bästa förutsättningarna som möjligt men vissa saker kan man inte styra över

I nuläget har vi tagit blodprover på oss och på Freja - men därifrån har vi inte hört något - och i höst ska vi göra en MR hos Neurologen - de har fortfarande inte hört av sig så vi vet inte när det blir!

Vad som än händer så är Freja den goaste, gladaste och nöjdaste lilla plutten! 😍❤️😘