Träning botar depression

2017 var för det mesta skit. Fullt sjukskriven, Frejas MR, vänta på provsvaren så vi kunde få hennes diagnos, min egen operation, allmän utmattning i hela kroppen och hjärnan... det var mycket helt enkelt. Där var ju positiva saker också såklart som vår lediga dag på stora tjejernas födelsedag då vi hittade på något bara vi, husvagnssemestern (vem hade trott det?) och det största som var att Freja lärde sig att krypa. Krypningen har fört med sig så mycket gott, ett ökat intresse och utforskande från Frejas sida, hon kan krypa in i Stellas eller Klaras rum och vara med när de leker och stora tjejerna tycker att det är jättekul, vi slipper bära runt henne överallt för det räcker oftast med att vi kallar på henne så kommer hon självmant eller så kanske det rentav är så att hon följer oss i hasorna.

Nu är det nytt år och nya utmaningar och vi hoppas att 2018 ska vara fyllt av glädje och hopp. Jag har fortfarande inte återhämtat mig helt så det är där jag tänkte börja. Redan innan Jul så slutade jag nästan helt med snacks - jag ville inte göra det till ett nyårslöfte utan jag ville att det skulle börja redan innan. Jag har haft stora problem med motivationen vad gäller träning men så hittade jag den här underbara artikeln:


Jag beställde direkt "Hjärnstark" och hoppas att den är så bra att den kan bli bibeln som hela tiden är med i väskan. Hoppas jag kan fokusera tillräckligt för att läsa den, men annars går den ju att köpa som ljudbok så då får jag väl testa det.

Jag som älskade att träna ett tag, ett bra tag, i flera år. Det var det jag och David gjorde mest ihop. Vi dricker nästan aldrig så vi var aldrig ute och festade ens innan barnen kom - istället kunde vi gå till gymmet vid 22-tiden en fredag. Det var vi och muskelbergen som var där då haha...

Efter tvillingarna var det svårare. Antingen var vi tvungna att ha barnpassning hemma om det var sent på kvällen, annars fick vi träna på dagen och vi skaffade träningskort på SATS som hade barnpassning på plats vissa tider. Nu är det riktigt svårt. Vi kom fram till att vi tränade bäst tillsammans och det gick ju bra så länge vi bodde i stan men nu finns det inte barnpassning i träningslokalen och vi känner inga sådär som kan hjälpa oss regelbundet och vi har ännu inte lyckats hitta någon annan som skulle kunna hjälpa oss med barnpassning regelbundet.

Så nu får vi träna var för sig och för David har det varit lite lättare (kanske fel att säga) då han tränar med olika innebandylag. Eller jag tycker att lagträning hade varit lättare i alla fall för då är det någon som räknar med en - man måste komma till träningen. För min egen del så har jag haft fantastiskt svårt att komma iväg och träna. När jag kommer hem har jag oftast inte mer än en timme innan jag ska hämta barnen, förskoleförvaltningen här tar ingen hänsyn till sjukskrivningen eller behoven den medför eller min långa pendling till och från arbetet, så sen när jag varit hemma själv med barnen den tiden och laga mat till kvällen och David väl kommer hem så är jag rätt slutkörd och det använder jag som anledning att inte träna samtidigt som jag vet att träningen hade gett mig mer energi.

I artikeln ger Naomi ett riktigt bra tips som jag ska ta till vara på: att skaffa en "selfie-kompis" att skicka mina träningsbilder till så att jag verkligen MÅSTE träna 3 ggr per vecka så att jag kan skicka mina svettiga tränings-selfies och få min belöning. Jag har hela tiden tänkt att jag måste skaffa en träningskompis, det funkar säkert lika bra, men detta gör att jag inte blir beroende av någon annan. Jag kan fortfarande ha en träningskompis - men kan inte denne en gång så måste jag ju ändå träna så jag kan skicka min selfie.

Jag tror på det, att träningen gör under för hjärnan och måendet, jag tror att träningen kommer förbättra mycket annat också, inte bara att mina kläder kommer att sitta snyggt igen utan också att min diabetes kommer att må mycket bättre, kanske få ett bättre tålamod och inte minst att orka mer. Mitt största mål är ändå att må bättre och att kunna sänka mina insulindoser för båda delar hade varit jätteskönt.

Comments

Popular posts from this blog

Ärtsoppa & diabetes

Glögg utan tillsatt socker

Alla dessa pennor