Hjärnstark; del 2, Noll aktivitet

Jag har fortfarande inte kommit speciellt långt i boken men igår när jag läste om hur träning kunde öka kontakterna i hjärnan och då också öka prestandan och välmåendet så tänker jag på min sjukskrivning.

Jag var så nedbruten och kände verkligen att jag hade nått gränsen. Utbrändhet och depression är de två orden att beskriva det hela med. Konstigt egentligen att bli utbränd när man är föräldraledig men det blev för mycket med allt som hände med Freja men också att ha tvillingar på 3-4 år som hade vissa behov samtidigt som Freja hade verkligen helt andra behov - och jag tror inte att jag hittade någon balans.

Jag var tyngd med skuldkänslor för att jag på något sätt skulle vara ansvarig för att Freja fötts med sin diagnos (vad det nu än hade visat sig vara) och allt kändes så irreversibelt, vilket det ju är. Men jag kände att jag bar på allting själv, att jag inte riktigt hade någon att prata med för jag kunde inte heller prata om det för jag bara bröt ihop hela tiden.

Jag tänker att när jag väl fick min sjukskrivning så stängde hjärnan och kroppen av, jag sov i 3-4 månader från att jag lämnat barnen till att jag skulle hämta dem och ändå hade jag ingen energi alls. Och nu när jag läser Hjärnstark så tänker jag att det var kontraproduktivt.

Jag började känna mig som människa igen efter semestern. Då hade vi varit iväg på mycket, åkt med husvagnen en omgång till ostkusten och en omgång till västkusten, vi hade byggt för odling i trädgården, vi var ute och spelade Pokémon med barnen och kunde vara ute och gå hela dagarna. Vi aktiverade oss i princip varje dag och antagligen var det då min hjärna och min kropp började må bra igen eftersom jag i princip inte rört mig alls på 6 månader innan dess.

Min diabetes ställer ju till det en del också. Jag har haft många höga blodsocker under den perioden och det har ju sin förklaring i allt stillasittande så jag hoppas att jag kan vända på de eventuella skador som det gjort nu när jag börjat ta tag i mig själv igen. Jag har nästan konstant lågt bs nu och försöker minska mina insulindoser men det är svårt att beräkna men jag försöker.

En annan utmaning som kommer att komma är när jag går upp ytterligare i arbetstid. Just nu jobbar jag 50% och det är ändå en utmaning med min långa pendlingsväg och sen hämta barnen på dagis, laga mat och förhoppningsvis hinna träna när David kommer hem. I alla fall när jag går upp till 75% så kommer det bli en utmaning att hinna med allt.

En lösning skulle kunna vara att vi gör storkok på söndagarna så att det bara är att värma maten sen mitt i veckan. Hur som helst så kommer matsedel att bli kanske den viktigaste delen för att få ihop det hela. Det tar fortfarande lite emot att lämna barnen innan de gått och lagt sig men jag har tränat färdigt och varit hemma till 19 och då har de redan somnat för de är helt slut men det ändras nog när de kommit in i förskoletiderna igen.

Men vi har i alla fall kommit fram till att om jag tränar tidigt så är det dels bättre för min diabetes och jag hinner rätta till eventuella blodsockerfall innan jag går och lägger mig, och dels hinner David träna sent de dagarna då han har innebandyträning. Detta tar ju tid från familjen och barnen men just nu är det viktigt för hela familjens välmående.