Ring ambulansen... eller...

När man läser sånt här så blir man ju lite rädd!

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article21519504.ab

Efter tvillingarna föddes så var min diabetes helt bångstyrig - antagligen mycket för att barnen kom i första hand och diabetesen sköttes när jag kom ihåg det och hade tid! Det är lite så nu också även om jag såklart har mer tid med en bebis än jag hade med två - dock kämpar jag för dispens så att tjejerna ska få gå mer på dagis så att jag kan fokusera på bebis och diabetes!

Detta resulterat dock i potentiellt farliga situationer! Som tur var så var ju David hemma samtidigt som mig med tvillingarna så när jag var nära koma - vilket hände ett par gånger - så kunde han hjälpa mig! Dock fick han ringa ambulans vid ett tillfälle när han inte kunde få upp mitt blodsocker men ambulansen hann inte fram innan han kunde ringa och avboka den för att jag kommit tillbaka!

Så är det för mig iaf - jag blir någon annan när blodsockret blir alldeles för lågt! När det är precis i början av lågt beter jag mig som att jag är full säger David! Det är så hemskt att inte ha kontroll eller ens komma ihåg vad som hänt!

Jag försöker vara supernoga med att alltid ha frukt hemma och med mig när jag hämtar barnen och vi ska till lekplatsen! Just nu saknar jag verkligen min Dexcom som jag fick ha under graviditeten för den varnade för både lågt och högt bs och man kunde ställa in så den varnade för snabbt sjunkande och snabbt ökande bs också! Det verkade på sköterskan som att jag nog kunde få ha den en tid till men jag har inte fått något definitivt beslut så jag ska nog gå förbi och höra när jag ändå ska till jobbet och hälsa på!

Comments

Popular posts from this blog

Ärtsoppa & diabetes

Glögg utan tillsatt socker

Alla dessa pennor