Årsbesöket avklarat!

Så nu äntligen har jag haft mitt årsbesök med diabetesläkaren!

Han är så fantastisk och jag vill att han ska vara min läkare tills jag blir gammal men tyvärr så är han redan vithårig så jag tror kanske jag har max 5 år kvar med honom som min läkare! Hoppas att det kommer att finnas fler eldsjälar som honom som kan ta vid! Han har ett genuint intresse och tar del av all forskning och forskar ju själv också! Han inger alltid sånt lugn!

Nu ska jag få hjälp med mitt knäppa morgon-bs! Först ska jag testa att dela min Lantus-dos och ta 12 enh på morgonen och 8 enh på kvällen så ska vi se om det löser problemet! Annars ska jag ringa min diabetessköterska så att jag får ha en CGM-sensor i två veckor för att vi ska kunna se vad det är som händer! Känns bra att få det analyserat nu!

Jag pratade också med honom om den nya billigare sensorn som Abbott ska släppa, Abbott Flash Glucose System, och han berätta att upphandlingen snart är färdig så inom ett halvår ska den vara tillgänglig för oss! Jippie vad skönt det ska bli att slippa sticka sig i fingret! Kommer säkerligen resultera i att man "testar" sitt bs oftare för just nu testar jag mest när jag känner att något är fel!

Det var väldigt tydligt när vi tittade på mina värden, efter att vi fört över dem med DiaSend i receptionen (så smart), att alla höga värden togs på morgonen och alla låga värden togs på kvällen! Hoppas verkligen att den delade dosen ska göra susen - även om det hade varit intressant att testa en sensor!

Annars var allt bra! HbA1c ligger på 56/6,3 och det har det nästan gjort sedan jag fick diabetes! Blodtrycket 122/74 så det var också bra, pulsen i fötterna var stark och reflexerna i fötterna också! Mina sköldkörtelprover har efter graviditeten gått tillbaka och ligger nu inom normalvärdena - skönt! Allt som allt så var han väldigt nöjd över att jag inte har några som helst komplikationer (peppar, peppar) trots att jag ändå haft diabetes i 11 år och har gått igenom en tvillinggraviditet! 

Sen menade han faktiskt på att kroppen har en bs-minne som forskningen visat att ifall man ligger jämnt och bra under de första 5 åren som diabetiker så brukar det följa resten av livet! Det känns ju bra för mig som faktiskt legat väldigt jämnt och bra alltid (utom efter Australien :P)! Diabetes är ju så individuellt - utan att man själv påverkat sitt bs negativt så kan man vara väldigt svårinställd så det är inte på något sätt en rättvis sjukdom!

Pratade med en kollega som har en annan livslång sjukdom om det här med dipparna! Dipparna har alla - "varför jag", "så himla orättvist", "det är så j***a jobbigt"! Oftast är det när man just börjar tänka på att man ska leva med det resten av livet! Jag har fått några små sen vi började träna och jag bävar lite för att det kommer komma en stor dipp snart! Det är skitjobbigt att behöva reglera sitt bs samtidigt som man är mitt uppe i ett träningspass! Jag har faktiskt valt att sluta med det ena gruppasset som vi gick på för att man tävlar i lag och det är så extremt tungt att jag hela tiden måste ta druvsocker! David kommer fortsätta på passet och då får jag vara i gymmet istället! Orättvist! :/

Comments

Popular posts from this blog

Ärtsoppa & diabetes

Glögg utan tillsatt socker

Trasigt insulin!?