Det var så man höll på att kräkas!

Nu har gått på två CrossFit-pass!

Vid det första stod man hela tiden på samma plats och följde instruktören - som gjorde hela passet själv med en fantastisk spänst och kondis! Det var 1 minut per övning och kanske 5-6 övningar i rad innan det var paus! Passhållaren var superhurtig och hon peppade på oss hela tiden; "kom igen nu, maximera sista 10 sekunderna", "ta i nu, högre knän" och så vidare!

I lördags skulle vi äntligen testa Transformer-passet men barnen hade sovit dåligt under natten - vilket betyder att vi också sovit dåligt... tror inte att jag somnade förrän efter klockan 5 på morgonen! Så vi bokade om till ett pass på söndagen istället och då blev det CrossFit igen fast på en annan anläggning!

Den här tränaren var inte lika involverad i övningarna och passet var upplagt på ett annat sätt! Alla hade samma vikter vid sina stationer och så skulle man gå runt så att alla hamnade på den befarade rodden! Vi var uppdelade i två lag och den som rodde skulle ro 200 meter mot en från det andra laget! När första personen var färdig så byttes övning för alla samtidigt som man fick flytta ett steg närmare rodden! Vi gick sammanlagt 4 varv och jag var färdig efter de två första varven! Brutalt!

Var nära att spy vid första CrossFit-passet också men det andra dödade! När det blir tävling helt plötsligt så tar jag i ännu mer och i slutet när vi stretchade och sedan skulle resa oss från sittande så var det myrornas krig framför ögonen och jag trodde att jag skulle svimma! Var helt färdig som människa efter passet så när vi kommit hem och lagt barnen så somnade jag gott i soffan! När barnen vaknade var jag fortfarande helt färdig så jag vet knappt hur jag överlevde kvällen! Hahaha...

Får nog ha en annan taktik nästa gång så jag ändå kan vara med efter! Men det kändes ändå bra... man kände sig sjukt nyttig och duktig! Synd att det fortfarande inte märks på vågen bara... fast så har det varit varje gång jag och David tagit tag i träningen!

Vet inte om det har med diabetesen att göra men jag har sjukt svårt att få igång viktnedgången med träning! Oftast går jag upp i vikt först och sen efter 2-3 månader börjar det röra sig lite på vågen! Jättetråkigt, enerverande och bara allmänt jobbigt! Äter ju nyttigare nu också men men... Har fått meddelande om att årsbesöket hos diabetesläkaren ska ske i november men har en telefontid med honom imorgon om lite frågor nu - kan ju inte vänta en hel månad på det! Måste ju få hjälp med det här!

Hoppas iaf att det ska synas på nästa HbA1c att man tar ut sig totalt på träningspassen och att jag snart ska kunna sänka mina insulindoser! Hade känts bra! Har iaf blivit en del druvsocker under de här hårda passen! Druvsocker och vatten så att det kommer snabbare ut i blodet! ;)