Frågestund del 1

Helt apropå ingenting så tänkte jag "stjäla" Noragylls frågestunds-frågor för jag gillar sånt när man får tänka efter om sin diabetes så här kommer min frågestund del 1.

Hur tycker du man ska göra för att minska fördomarna om diabetes typ 1?

Ja det finns ju en hel massa fördomar om diabetes typ 1 - eller egentligen diabetes överhuvudtaget! Allt grundar sig i okunskap såklart. Jag visste knappt något alls om diabetes innan jag fick det själv och nu kan man ju en hel massa - vill inte säga allt men väldigt mycket! Framförallt kan man ju sin egen diabetes för det är ju väldigt individuellt. Men alla jag träffar vet eller får veta att jag har diabetes - både för min egen och deras säkerhets skull så tycker jag att det är viktigt att man är öppen med att man är diabetiker. Jag tycker att alla visar ett intresse för diabetesen och vad den innebär och jag delar gärna med mig och det är väl detta som i det långa loppet bygger kunskap hos andra. 

Vad är det värsta någon har gjort mot dig som har med diabetesen att göra (ex. sagt ngt dumt)?

Jag tror faktiskt att det var när jag hade haft diabetes i typ 2 år och en äldre släkting till mig, som inte själv har diabetes, försökte förklara för mig hur det är och hur det funkar med diabetes för det hade denne faktiskt läst. Kommer ihåg att jag blev jättearg och ledsen för det är ju faktiskt jag själv som är expert på min diabetes!

Hur ska man göra för att inte må dåligt pga av sin diabetes (t.ex vad man ska göra för att inte låta den förstöra allt bra i livet)?

Alla har perioder när man mår dåligt över sin diabetes, man tycker att det var orättvist att just man själv skulle få det och det är bara BLÄ med allt som har med diabetes att göra! Även om det är mycket i ens liv som diabetesen styr över (tex vad man bör äta och inte) så får man inte låta diabetesen vara ALLT! Jag tänker inte så mycket på min diabetes förutom när det är matdags eller när jag känner att jag är låg eller hög. Jag försöker göra det jag vill och hitta på det jag vill - men ja jag måste ju alltid ha packat insulin och dextrosol ifall ifall. Jag var lite nervös över övningskörandet för jag ville verkligen inte råka ut för ett sockerfall mitt under lektionen. De dagarna såg jag till att äta lite matigare frukost/lunch och jag hade alltid en banan med mig som jag åt precis innan vi klev in i bilen och det funkade jättebra! Diabetesen kanske försvårar vissa saker men man kan oftast hitta lösningar.

Ser du något positivt med diabetesen?

Jag har nog inte låtit diabetesen ta över mitt liv utan jag lever med den - den är ju en del av mig. Jag är ju mer medveten om många saker och hur min kropp reagerar på dessa. Jag känner nog min kropp mycket bättre idag än jag gjorde när jag var 20 år och fick min diagnos. Jag har inga problem med att gå på årsbesök hos läkaren eller sjuksköterskan eller att gå och fotografera mina ögonbottnar och sen gå runt och se ut som en ailien med mina gigantiska pupiller. Jag har nog bara accepterat att jag fick diabetes och varit glad för att det inte var något allvarligare för vi trodde ju nästan att jag var döende. Jag fick aldrig något akut insjuknande utan det blev nästan som jag tynade bort bit för bit - jag förlorade 11 kilo innan jag fick diagnosen och mina föräldrar var jätteoroliga. Så jag/vi var nog glada att det inte var något allvarligare samtidigt som både mamma och pappa brukar säga att de önskat att de själva fått det istället för mig - men så är det ju när man är förälder, man vill ju inget ont ska hända ens barn. Jag tror dock att jag är den i min familj som hade klarat diabetes bäst så det var kanske meningen att jag skulle få det.

Vilket insulin använder du?

Jag använder pennor. När jag först fick diabetes fick jag engångspennorna NovoRapid Flexpen och Lantus SoloStar. Efter ett tag bestämde jag mig för att det var miljöförstöring med engångspennor och fick då påfyllningsbara och tillhörande ampuller för NovoPen och Lilly-pennan som jag nu fått utbytt till en Lantus ClikStar eftersom de äntligen tagit fram en egen penna.