Mitt dåliga samvete...

... det här inlägget har jag bävat för men det har varit på G länge!

 

Ända sedan jag var liten har jag haft väldigt lätt för att få dåligt samvete! Jag har nästan aldrig svårt att ta ett beslut men sen är jag en grubblare och då kommer det dåliga samvetet fram ibland i efterhand!

 

Att få barn tycker jag är fullt med dåligt samvete! Jag får dåligt samvete för att jag inte orkade vara själv hemma med barnen när min sambo började jobba, jag får dåligt samvete de gånger jag känner att jag inte pallar med eller att jag är för trött, jag får dåligt samvete om jag inte går hem från jobbet i tid (jag har dåligt samvete för att jag jobbar överhuvudtaget), nu när jag varit hemma sjuk har jag haft dåligt samvete för att David fått ta det mesta med barnen själv... ja listan kan göras lååång!

 

Man vill ju bara ge sina älskade barn det allra bästa och man vill inte att de någonsin ska sakna något - men det är ju omöjligt! Man kan ju bara göra sitt bästa!