10 år med diabetes

Idag är det exakt 10 år sedan jag diagnostiserades med diabetes typ 1!

 

Jag kommer så väl ihåg den veckan! Det var året jag fyllde 20 år och det hela började i april det året när jag började tappa vikt - kanske inte helt oförklarligt till en början men under sommaren började jag/vi (mamma & pappa också) bli lite väl oroliga! Sammanlagt tappade jag 11 kilo innan diabetesen upptäcktes!

 

På måndagen den veckan fick jag göra ett urinprov som visade "socker" i urinen! Eftersom det var precis efter helg (läs; mycket läskdrickande och godisätande) bokades ett nytt urinprov in på tisdagen när jag ändå skulle in och ta en vaccinationsspruta mot TBE (fästingburen hjärnhinneinflammation)! Även detta prov påvisade "socker" i urinen varpå ett HbA1c bokades till onsdag morgon!

 

På onsdagen gick jag och gjorde mitt blodprov och åkte sedan till jobbet som vanligt! På lunchen var jag och en kollega iväg och handlade mat när telefonen ringde och jag fick lite otydligt förklarat för mig att jag var tvungen att gå till min husläkare på torsdag förmiddag för vidare tester/utredning! Men egentligen måste ju mitt fastevärde (HbA1c) fastställt att jag hade diabetes eftersom det låg över 20 - jag vet inte exakta värdet! En frisk person ska ligga mellan 3-5,5 så man kan ju säga att jag låg över gränsen!

 

På torsdagen följde min mamma med mig! Jag hade meddelat min chef att jag "bara måste undersökas för att se om jag har diabetes eller inte - men jag kommer tillbaka efter lunch"! Min chef, som dessutom är överläkare, visste säkert att jag antagligen inte skulle komma tillbaka under dagen och tittade allvarligt på mig och sa "ja det är ju allvarligt och det måste självklart utredas"!

 

Jag tror inte att jag riktigt hade tagit till mig att det var diabetes eller vad det skulle innebära! Jag trodde nog egentligen att jag var dödssjuk - så diabetes blev en lättnad! Vi borde inte ha blivit skickade till husläkaren för det var totalt onödigt och vi blev ju ändå bara vidareskickade till akuten med remiss om inläggning! Det gillade inte jag!

 

Jag har aldrig varit särskilt sjuk eller någonsin behövt ligga på sjukhus så det tog verkligen emot! Vi cyklade till akuten och där blev vi sittande i 2-3 timmar innan vi blev inkallade och sen tog det ytterligare 1-2 timmar innan alla blodprover var tagna och dropp på major var insatt så att jag kunde flyttas till avdelningen! Jag hade så många plåster överallt för jag hade redan tagit blodprover i ena armen och nu tog dem i den andra, droppet blev felsatt i ena handen och fick sättas om i den andra, två försök att ta blodprover i handleden misslyckades och dessutom hade blodprover i fingrarna tagits! Och då ska jag tillägga att jag är väldigt lättstucken och det har bara hänt en gång efter det att ett blodprov har fått tas om och det var pga en orutinerad sjuksköterska!

 

Mamma och pappa hade organiserat en golftävling med sina vänner som skulle hållas den helgen men ingen av dem ville ju åka nu - men eftersom min storebror var hemma så tyckte jag att det räckte med att han kom och hälsade på mig och höll mig sällskap! Det tog lite övertalning men till slut åkte mamma och pappa iväg och brorsan fick ta hand om mig! För jag var ju BARA 20 år och mamma hade fixat in mig på barnavdelningen så att jag fick eget rum! Hahaha...

 

Ett, tu, tre så var det måndag! Jag hade börjat ta sprutorna i magen själv redan första dagen eftersom jag tänkte att det var lika bra! Dock hade jag inte fått träffa diabetesläkare, diabetessjuksköterska eller dietist men ändå ville dem skriva ut mig - så klockan 13 på måndagen var jag utskriven! När jag sedan frågade om jag inte skulle ha en blodsockermätare med tillbehör eller kanyler till mina sprutor så fick jag svaret att jag kunde låna bs-mätare av dem sålänge och tillbehören och kanylerna kunde jag få plocka med mig ur deras lådor! Fy Fabian för att få diabetes i en småstad! Blä... Mamma satt med mig kvar på avdelningen från 13 till typ 16.40 när diabetessjuksköterskan ringde avdelningen och ville få mig nerskickad genast för att träffa mig och reda ut recepten! Det visade sig då att inte visste att jag ens fanns på avdelningen förrän en halvtimma innan vi kom ner till henne! Suck...

 

Snacka om att man var nöjd när man flyttade in till Malmö och deras väloljade diabetesavdelning med rutinerad personal och ja rutinerat allt! Jag har en jättebra läkare som jag är sjukt nöjd med och likaså min diabetessjuksköterska som är en pärla! Dessa 10 år har gått snabbt ändå! Det var mycket upp och ner de första 5 åren - hända allt som oftast att man bara var så trött på att ha diabetes! Jag tror (hade riktigt dåligt graviditetsminne) att jag hade någon sån episod under graviditeten men annars har de senaste 5 åren varit okej! I starten var den "perfekta diabetikern" som åt ALLT fullkorn (gör jag fortfarande), aldrig åt glass eller godis, aldrig drack alkohol osv. Men efterhand har jag hittat en hållbar balans! Jag kan äta det mesta (men dricker i princip aldrig vanlig läsk) men gör det inte för ofta! Hahaha...

 

Jag är glad att jag har haft diabetes i 10 år och haft en så lätt diabetes och skött den så bra att jag faktiskt inte har några komplikationer alls - peppar peppar... Mina ögon klarade dessutom graviditeten galant och även om jag har antikroppar i sköldkörteln så utvecklades inte någon hypothyreos/struma! Njurarna mår bra även om jag haft en njurbäckeninflammation för några år sedan och jag har full känsel i mina fötter och tår! Jag har några graviditetskilon kvar men det får jag ta tag i efterhand! Snart börjar jag ju jobba igen och jag hoppas att det blir lättare att ta tag i då! ;)