6 månader senare...

Nu har barnen hunnit bli 6 månader gamla - vad tiden gått fort ändå!

 

Klara tog sitt första "riktiga" kryptag i fredags och Stella är nog en 2-3 veckor efter! Klara har varit på alla fyra ett tag nu men mest bara gungat, sen började hon flytta ett ben i taget och i fredags följde även armarna med! Hon gör inte kryptagen hela tiden utan tar ett eller två tag och skjuter sig sedan framåt på mage och sen börjar det om igen! Stella har börjat komma upp på alla fyra ibland men mest blir hon frustrerad och ligger på magen och sprattlar med armar och ben och slår knäna demonstrativt i golvet! Men det kommer väl snart! Mest tror jag att hon vill hinna ikapp Klara som gärna tar leksaker och slänger iväg och jagar sedan ikapp dem medan Stella inte kommer någonvart!

 

Jag kan tänka tillbaka lite på det här halvåret och graviditeten innan dess med lite blandade känslor! Mot slutet av graviditeten var det väldigt tungt men jag tror att jag gjorde rätt i att vila en massa under den sista sjukskrivningen - jag tror att det var avgörande för att barnen stannade i magen så pass länge som de gjorde! Jag hade ju sammandragningar i flera månader så fort jag ansträngde mig lite - typ gick en promenad eller åkte ner på stan en stund!

 

 

Sov dåligt gjorde jag också! Jag var säkert uppe en 5-6 gånger per natt för att kissa eftersom båda barnen låg med huvudet ner och pressade på blåsan! I och för sig så fick jag ju inte sova mycket bättre efter att dem fötts! ;) Jo då för då var det ju bara var 3:e timma man var uppe... fast å andra sidan var man uppe en längre stund!

 

Jag tror jag/vi gjorde rätt i att inte planera förlossningen så mycket utan ta det lite som det kom och lita på att personalen vet bäst! Jag hade inte skrivit något förlossningsbrev och jag hade inte heller fått ett förlossningssamtal med läkare innan - fast det var nog mer som det "glömdes bort" vilket iofs kan kännas rätt ruttet! Men iaf så har man inga förutfattade tankar om hur det ska vara så blir man ju inte besviken heller!

 

Det jag kan tycka är synd med att det blev kejsarsnitt är ju att jag missade en massa; jag missade att få se barnen direkt, när dem vägdes och mättes, när David klippte navelsträngen, första måltiden osv. När jag kom ner till barnen, 2-3 timmar efter födseln, så hade ju personalen och David fixat det mesta och David hade ju fått vara med barnen hela tiden! Det var nästan svårt att förstå att det var dem här barnen som legat i min mage eftersom man inte fått följa dem!

 

Det är mycket med två spädbarn! Har du fått två barn tätt så slipper du ändå att mata båda var 3:e timma på natten, introducera mat till båda samtidigt och träna bådas nacke/krypteknik samtidigt! Med två spädbarn finns ont om egentid - har man "bara" fått ett barn så kan man turas om lite ifall den ena behöver vila! Visst, vi kan också ta båda barnen själva men ligger man och vilar och båda blir ledsna så kan den andra föräldern ändå bara trösta en i taget och då blir det inte mycket vila av det!

 

Tyvärr får man inte dubbel föräldraledighet trots att andra föräldrar kan ge sitt barn full uppmärksamhet när de är föräldralediga så att barnets utveckling inte blir lidande osv. För tvillingföräldrar blir det svårt att ge sina barn samma "lyx"! Vi är båda hemma nu men inte så länge till - föräldradagarna bara rinner iväg!

 

Ska man köpa kläder så ska man passa på när det är rea eller erbjudande! Tex så har både Kappahl och Lindex 25% på hela köpet ibland och då ska man passa på! Vi har nog klarat oss med relativt lite kläder hittills men nu när barnen äter puréer och annat matigare så går det åt mycket mer kläder än tidigare! Jag har ju sytt lite kläder men det jag har planerat att sy kommer nog inte räcka i längden! Det tar ju dessutom en massa tid som man oftast inte har! Jag syr på kvällarna när barnen sover men sedan 3 veckor tillbaka så har det börjat klia i käkarna på töserna så tänder är på G vilket gör att de sover lite oroligare - så jag har varken haft tid eller ork att sy något alls! Trots att jag har många projekt planerade! ;)

 

 

Att ha tvillingar är en massa jobb men också en massa glädje! Jag antar (för jag har ju inget att jämföra med) att vi får vara med om så mycket när tvillingarna interagerar som andra föräldrar missar! Ibland kan dem bara ligga och skratta åt varandra eller "prata" med varandra på mattan! När båda sitter i matstolarna sker också ett utbyte hela tiden! För någon dag sedan låg dem bredvid varandra i babygymmet och tittade upp på TV:n exakt likadant! Som vi skrattade! Dem må vara två huliganer men dem är våra godingar! :D