Att leva med MIN diabetes
Jo för diabetes är en väldigt individuell sjukdom! Min läkare säger bristsjukdom och menar att när jag tar mina sprutor som jag ska så har jag inte bristen och är då inte sjuk heller! Nu tycker ju inte jag att det fungerar riktigt så men tanken är väldigt god!
För att klargöra lite så är diabetes typ 1 ("barndiabetes") och diabetes typ 2 ("åldersdiabetes") två helt olika sjukdomar:
- Diabetes typ 1: när man producerar antikroppar mot sitt eget insulin och på så vi "dödar" de langerska öarna som insulinet produceras i, autoimmun sjukdom som är sprutbehandlad för alla utom i undantagsfall de som är allergiska mot sprutinsulinet, typ 1 är inte bevisat ärftlig!
- Det är denna typ jag har! - Diabetes typ 2: när man har minskad produktion av insulin, oftast pga överansträngda öar - det är därför man kan få denna typ som överviktig och "bli av med den" när man går ner i vikt, man kan även behandla den med enbart rätt kost. Ofta tablettbehandlad som långt senare övergår i sprutbehandling, bevisat ärftlig!
Jag blev diagnostiserad med min diabetes den 28:e augusti 2003... för att vara exakt! Tidigare det året hade jag börjat jobba i en storstad och även hunnit fylla 20 år. Samma dag berättade även pappa att jag fått en lägenhet och skulle flytta om en månad! Vilken dag!
Jag har nog aldrig sett min diabetes som ett hinder - förutom vid simning (men det får bli till ett annat inlägg) - men alla diabetiker som jag har pratat med har svackor! Dessa svackor innebär för mig att jag hatar diabetesen, hatar sprutorna, hatar sockerfallen, hatar sockertopparna, hatar blodsockermätaren och hatar att detta "drabbade" mig!
Andra dagar är jag mer tacksam! Tacksam för att det "tvingar" mig att leva nyttigt och aktivt! Tacksam för att det var jag i min familj som fick det för jag intalar mig att det är jag som klarar det bäst! ;) Tacksam för uppvaknandet det gav mig!
Jag kan även känna mig stolt över hur jag har klarat av det! Att jag klarat att sköta det så bra att min läkare tror att jag inte kommer att få några komplikationer om jag bara fortsätter såhär!
Första tiden i min nya lägenhet var jag en nitisk diabetiker; inget godis, ingen glass, inget festande, bara fullkorn och light! Men sanningen är att diabetiker kan äta godis och glass som vem som helst!
Att man som diabetiker inte kan det är nog den värsta feluppfattningen någonsin! Haha... Nä men det är skitjobbigt när folk tror det för man känner nästan att man inte får äta godis för då kommer dem att hoppa på en eller döma en!
Ständiga vågor - precis som för alla andra!
// Jo
Comments
Post a Comment