So just to follow-up on my previous post, I did walk 1 658 932 steps before 1st September. Yaaay... I can see that a lot of new collaborative research projects are coming up. And of course there is a large comorbidity with Covid-19/Corona virus and other underlying diseases, like my diabetes. What I actually was thinking about is how different countries report on cause of death. If a person with diabetes dies with Corona virus present - is this reported as death by Corona virus or by diabetes? This play on numbers is a hugh reason to why some countries now seem to have no deaths at all from the present pandemic. Sweden has one of the highest death rates per capita but we are also almost the only country that has remained open and almost functioning as usual although many are working from home. So maybe we won’t get a second wave or at least not as big as other countries will cause we’ve had a steady stream of sickness progression from the virus with everyone still moving around and not...
Vi flyttade lite utanför stan typ en månad innan tvillingarna föddes! Vi hade ovärderlig hjälp av främst Davids lagkamrater men såklart även familj och vänner! Det var minst 10 pers som hela tiden bar lådor och möbler antingen vid lägenheten eller huset! Det gick fantastiskt smidigt och vi var så oerhört tacksamma! Vi trivs i huset och i det lilla samhället men ibland saknar man närheten till... ja ALLT egentligen! Vi hade mataffärer, klädaffärer, restauranger, gatukök, gym och videobutik inom 5 minuters gångväg! Nu har vi en (liten och lite dåligt sorterad) ICA-butik, en frisör (som ser ut som om den fastnat i 80-talet), ett bageri/café (som inte bakar något själva), ett stammishak (med dekor som en skolmatsal), en pizzeria (som ligger på bottenvåningen i en ombyggd villa) och slutligen en kombinerad florist med nagelbyggnad (helt logisk kombination!!)! Vi saknar desperat ett gym och en videobutik! Egentligen kanske också ett gatukök där man kan ta något snabbt de dagar det behöv...
Kommer ni ihåg dem? Som jag kommer ihåg det så gick de inte att köpa i butik utan endast på SJ-tågen (men så var det säkert inte)! I alla fall så köpte min mormor alltid såna med sig när hon hälsade på! De såg ju ut som Merci-chokladen och satt i två rader i en kvadratisk ask som man kunde vika på mitten så att den blev stående och så kunde man plocka choklad från båda sidor! På senare år så kom ju Marabou med chokladkakan Apelsinkrokant som är samma choklad (tror jag) fast i större form! Åh det är sååå gott... men det hade nog varit lite godare som pinnar! ;)
Comments
Post a Comment